4. Kvällens sista ord

Vi hade precis släckt lampan och lagt oss tillrätta. Jag vände mig mot henne, hon som nu är fyra år stor, och jag sa; Godnatt liten, jag älskar dig. Och hon, hon vände sig mot mig och sa efter ett litet lyckligt andetag: Och jag älskar dig, gillar dig och tycker om dig.
Hon gör en kort paus och fäster blicken i en ådring i plankan till sängen ovanför innan hon fortsätter: Och samma med storebror. Och mamma.
Han vänder sig mot mig igen och ler: Och mig själv förstås. Jag älskar mig själv, gillar mig själv och tycker om mig själv. Det är bra, det skall man göra.
Hon hugger tag i mitt hår och börjar rulla det mellan fingrarna så som hon alltid gör innan hon skall somna men slutar tvärt och drar istället sin tes längre: Men om man inte tycker om att tycka om sig själv, ja då kan man ju säga det – till mamma eller till pappa – kort paus – eller till mormor eller morfar eller farfar eller farmor om man sover över där – det är ju bra. Hon blundar i ett ögonblick, kniper ihop ögonlocken hårt och ler till lurigt; Eller så håller man det för sig själv. som en hemlighet…
Hon öppnar ögonen igen, rullar dem sakta, och pekar med ett pekfinger mot sin panna samtidigt som hon säger i ett mycket dramatiskt tonläge: …i sitt huvud.
Hon klappar mig lite snärtigt två gånger på kinden innan hon avslutar; Godnatt, lilla pappa.

Jag nickar, det är allt jag förmår mig till. Jag nickar och ler fånigt och tänker att “Jag älskar dig också – hade räckt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>